Hon hade blivit så arg. Någonstans var det den där känslan av att längta bort som gnagde någonstans vid revbenen.

Där satt det lilla monstret, hon hade gett det namnet Ivar. Monstret såg ut som en liten sur drake med grått hår och skägg. Ibland löste han korsord och tog det lugnt, men i nästa  stund började han att riva innanför skinnet där mage övergår till bröstkorg. Av rivsåren skapades plötsliga infall av ilska. Hon hade blivit så arg. Hon kunde liksom inte får stopp på det, klarade inte av mer. Ivar fick härja fritt helt plötsligt. Han som hade sovit i så många år. Hon började oroa sig för att hon en dag skulle bli hatad av alla.

Men Ivar viskade i hennes öra att hon var modig och hon visste att en dag försvinner hon ändå. Kanske var det därför.